Tänk vilken frihet, körkort och bil, bara åka iväg... Sen att jag fortf är sjuk och inte kan ta mig någonstans skiter jag i just nu.

// Från en deppig tjej som vart hemma i 1 vecka snart och mestadels i sängen.. Uää.

Jag har inte ens ork att berätta om de senaste dagarna. Sjukvården är sämst punkt slut.

Jag har iallafall fått medicin nu som ska hjälpa mig, äntligen(!) Så jag hoppas på det bästa, jag mår lite bättre. Har ju gått ner några kg i vikt också, inte så konstigt när man äter ca 1 macka/dag. Jag är jätte hungrig men jag får inte i mig någonting, får i mig 1 macka sen är jag typ proppmätt just då.. Helt sjukt. Och igårkväll var ändå värst, låg och kollade massa matbilder och blev så himla sugen på allt! 

Jag ska såååååå uppskatta all mat sen när jag blir frisk,och oj vad jag ska äta gott! Nu menar jag inte värsta fettomaten, utan nyttig mat kan också va gott. Har inte glömt träning eller kost, så lugn. 

Jag vill bli frisk nununu, så jag får ut & njuta av svenska sommaren på riktigt och äta gott. Samt tillbaks till träningen, så snälla jag ber typ, gör mig frisk nu...!  

: Här är en bild när jag mådde bra & var frisk .. dock lite crazy & halvt onykter

Jag vaknade måndag morgon av att det värkte i hela kroppen och jag mådde illa, fick inte i mig någon frukost. Men jag beslutade mig iallafall att gå till jobbet. På jobbet gick det bra ett tag,men sedan började allt svartna, jag svimmade.

Jag fick hjälp av chef & teamledaren på jobbet, de tog hand om mig, men jag kunde inte var kvar på jobbet, så fick åka hem.. Väl hemma somnade jag och vaknade upp med världens värsta kramper i hela kroppen och huvudet. Jag skrek, jag grät av smärta. Denna smärta har jag aldrig nånsin känt av tidigare. Det var som att någon ständigt slog på mina muskler och huvudet x 10000. Jag var tokhet och frös ihjäl.. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag var ensam hemma dessutom, ingen kunde hjälpa mig..

Efter ett tag kom M hem till mig, vi beslutade då oss att åka in te sjukhuset för han klarade inte av att se mig såhär,jag bara grät av smärta hela tiden. Hans kompis körde in oss. Vi var där 20.30. Tjejen i kassan frågade otrevligt om jag inte BARA var "magsjuk" då, och kollade bittert på mig. Redan DÄR kände jag ett otrevligt bemötande..Sedan gick vi och satte oss. 3h senare fick jag komma in för undersökning, det gick snabbt, högst 5min tog det. Blev sedan skickad till ett annat vänterum där jag skulle få veta mina provsvar. Jag & M somnar till lite då & då, men titt som tätt kommer mina kramper tillbaks speciellt i huvudet. Och M går och frågar om vi kan få något åt det, men de i receptionen säger "finns inget vi kan göra". Vi går även och frågar om vi kan få en macka/saft eller något litet då vi suttit och väntat flera flera timmar. Men nope, vi får absolut ingenting. Det är ju bara för de dementa säger de.

Natten går, jag vill bara hem.. Klockan blir 06.15 då kommer läkaren in till mig, och hon säger: Vi vet inte exakt vad det är, men det låter ju som matförgiftning så vi tror att det är det. 

Det var allt, sen lyssnade hon ju på mitt hjärta osv. Men vi stannade i 10h bara för att få höra det. Och ingen bra service eller någonting fick jag..

Väl hemma, har jag haft magsmärtor till och från hela tiden. Så fort jag vänder på mig i sängen, krampar hela magen ut & in, jag skriker igen. Så fort jag äter något, funkar det inte heller. Jag ska snart iväg till vårdcentralen och lämna lite fler prover och hoppas de kan hjälpa mig..

Min semester börjar även idag, skulle åka till göteborg med pappa & syster. Men det fick jag ställa in, detta har vi även planerat sedan månader tillbaka. Jag blir så ledsen & sur.. Varför ska det alltid hända mig.......

Är så glad över att jag hittat tillbaks till träningen igen, tränade förra veckan och har tränat hela denna vecka än så länge, och kommer fortsätta så. OCH -> Än så länge inte sjuk, wihooo!

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen mysa framför senaste avsnittet av PLL! 

Har ju vart sjuk ett tag men är på bättringsvägen tror jag iaf. Har gymmat 2 dagar denna vecka nu. Idag körde jag kondition och lite mage. Imorgon ska min kära vän Nicita döda min rumpa, och när man kör med henne, då är det verkligen all in... Förväntar mig att inte kunna gå på fredag på riktigt... Wiho!

Vill verkligen komma igång med träningen igen, man blir så mycket piggare & gladare. Och det är sjukt kul när man väl ser resultat sen, det är så VÄRT! Så tagga tagga tagga, bättre sent än aldrig..