- Skaffa körkort
- Skaffa nytt jobb

- Komma igång med träningen igen, mår som bäst då.

Thats all, annars så ska jag ha det jävligt kul och njuta av varje lyckliga stund!

Kärlek är verkligen en knepig sak. Extra knepigt för mig tror jag för allt jag varit med om. Jag har varit singel och levt livet och verkligen trivts som det ett bra tag nu.Tills man börjar träffa en kille, man tror det bara är en kul grej, men sen börjar båda känna mer. Det är väl då alla problem kommer, eller? Jag lät mig själv öppna mitt hjärta igen, känna kärlek, vara lycklig för stunden. Men vad händer i slutändan? Hjärtat blir krossat, man börjar såra varandra, det är aldrig ens fel att det blir som det blir, det har jag lärt mig med åren. Det är två i hela historian. 

Och det värsta är att jag verkligen försökte hålla emot i början, men sen blev det som det blev. Jag tänkte, jag är ju lycklig och glad med honom, varför ska jag inte ba släppa på allt och låta det gå som det går? Jo jag gjorde ju det, och allt precis allt gick åt helvete. Man börjar bråka om skitsaker, man börjar bry sig mer om den andra, man missförstår saker, man börjar bråka, man startar onödigt drama. Men jag känner ju också, om jag blir ledsen om jag får ont i mitt hjärta, måste jag väl ändå få säga det utan att han ska bli sur? 

Skriver ju bara massa blä just nu, vet att han ändå inte kommer läsa det här. Men ville ändå få ut lite av det jag känner, för det kommer inte försvinna på en dag som han tror..