Det var en helt vanlig kväll. Förutom att han var på fest, personalfest. Och jag var hemma som vanligt. Satt alltid hemma och väntade på honom. Jag visste att på personalfesten var det en tjej som jag länge oroat mig över, men som han har skrattat bort och sagt att hon är ful och är ingenting i hans ögon. Redan 2 veckor innan den här kvällen kollade han djupt in i mina ögon och sa "Jag skulle aldrig kunna vara med någon annan när jag har dig, skulle aldrig kunna vara otrogen" Och just i det ögonblicket, allt kändes så himla äkta när han sa det.

Tillbaka till kvällen - En bild kom upp på facebook, på dem två, väldigt närgående var dem. En klump i magen och tårar i ögonen började jag ana något redan där. Men jag sa åt mig själv att skärpa mig, klart man ska få ta kort med sina vänner och ha lite kul. Det visade sig bara att vi tyckte kul var två olika saker.

Jag hörde inte något från honom på hela kvällen, eller natten. Jag ringde några hundra gånger. Inbillade mig att något hemskt hade hänt därför han inte svarade.

Jag vaknade tidigt nästa morgon, slängde på mig en tröja och ett par shorts. Tog busskortet och var på väg att gå, då jag hör mamma ropa "Vart ska du?!" Jag ska till X han har inte svarat på hela natten, jag måste dit. Jag hörde hur orolig hon blev och sa att hon skulle skjutsa mig så jag slapp åka ensam. 

Det visade sig att han inte var hemma, han var hos sin moster, där vi skulle fått bo ensamma i en hel vecka. Jag gick ut från bilen med en klump i magen. Knackade på dörren. Ingen öppnade. Knackade ännu mer. Jag hör någon från trappen komma. Han öppnar. Där står han i shorts med bar överkropp.

Jag frågar om jag får komma in. Han säger genast nej. Just i denna sekund förstår jag. Hon är där. Jag frågar om hon är där inne. Han svarar ja. Jag får panik och tror genast det värsta och han blir arg för att jag tror något sånt om honom. Och säger bara att HON tog hand om honom över natten för han var så full osv. I det här läget har jag redan börjat slå på honom och försöker komma innanför dörren. Då kommer mamma ut från bilen för hon hade hört smällar, sa hon. Jag berättade genast vad som hänt och att han faktiskt inte var otrogen. Mamma var säker på sin sak och ställde honom rakt mot väggen och fick honom att erkänna. Ja, han hade varit otrogen.

Där sprack hela min värld. Först kom ilskan fram och jag slogs och knuffade honom och gjorde allt för att få komma in och slå ihjäl tjejen. Jag lyckades inte. Jag sprang därifrån. Kan lova att om det hade varit en tågstation där hade jag varit död nu, eller en motorväg. För jag sprang rätt ut på vägen, inget hopp, ingenting kvar. Vad skulle jag göra nu? Han var ju hela min värld? Jag levde ju för honom? Vad är det här, det här händer bara i filmer inte i verkligheten. Tusen tankar snurrade när jag sprang iväg. Jag ramlade ihop och höll på att spy. Kunde inte andas, kunde inte få fram något ord alls. 

Han sprang efter mig och bärde mig tillbaka. Jag var fortfarande fast vid att jag skulle in genom den där förbannade dörren. Men lyckades inte, nu bärde mamma bort mig och sa att vi skulle åka därifrån och lämna svinen. Jag gick motvilligt med på det, fast jag så gärna hade velat vara kvar och gjort illa dem båda.

Jag sa samma ord på gång, jag andades knappt, jag grät och grät och grät. Skakade. Slog mig på bilen för att känna något annat just i den sekunden. Ingenting hjälpte. Åt sedan inte på 2 veckor, aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.