Man ser saker som får en att undra, var vi ens på riktigt? Alla saker som jag trodde och oroade mig för som du bara skrattade bort, var tydligen sant. Alla pusselbitar går nu ihop för mig. Jag vet inte ens vad jag ska känna. Jag vill inte känna någonting alls. Men hat, besvikelse finns där ändå och gnager i mig. Det är ju förfan ditt fel att jag inte kan lita på någon längre. Du har förstört en del av mig. Jag är inte den jag en gång var.

Jag fattar inte ens varför jag sitter och skriver det här. Slöseri med tid. Men ibland blir jag bara så arg. En del av mig är borta, och en ny del av mig har öppnats. Min inställning är lita inte på någon, bli inte kär, lev bara. Och ge FÖRFAN inte FÖR MYCKET till någon. Ge inte ALLT. Du som förlorar på det